Rubrik: Äntligen en sida för mig
Namn: En förvirrad själ
Date: 22 Januari 2006

Kommentar:

Jag har sökt mig fram mellan alla kvinnomisshandelssidor och till sist hittade jag äntligen denna. Har varit i ett förhållande där jag utsattes för psykisk och fysisk misshandel men också till en viss del sexuella övergrepp. Lyckades ta mig därifrån tack vare mina underbara föräldrar och det var mina vänner som fick mig att vilja överleva ett stort tack till er, jag står i evig tacksamhetsskuld till er. Har inte gjort någon polisanmälan men skrivit mig hos mina föräldrar för att han inte ska veta min riktiga adress. Han har tack och lov inte sökt upp mig personligen utan bara kontaktat mig via internet men även det är obehagligt. Han hotar med att hans fysiska hämnd en dag ska komma och jag kan inte låta bli att titta mig över axlen när jag är ute, reagerar vid varje ljud. Tankar virvlar runt. Har han hittat mig? Tänk om jag möter honom på stan? Vad ska jag göra om han ringer? Många ärr sitter kvar men det har ju gått ås kort tid än. Men hur lång tid ska det ta innan såren läker och ärren bleknar? Man vaknar på nätterna skräckslagen vet inte vart man är. Hjärtat slår och man får svårt att andas. Gråten sitter i halsen, är han här utanför? Har även träffat en ny kille och man kan tycka att det var alldeles på tok för tidigt och jag håller med. Han får stå ut med mycket och dessutom bor han långt borta. Han vet hela historien men jag vet inte vad jag ska göra elelr säga för att han helt säkert ska förstå. Pga både misshandeln och övergreppen så har jag ibland svårt för närhet. Får panik och försöker fly, lämnar honom oförstående när jag bryter ihop och gråter eller bara drar mig undan hans varma famn. Minnena av en kudde som trycks hårdare mot mitt ansikte och det blir svårare att få luft, paniken som kommer, slagen, tårarna, smärtan av ett brustet hjärta. Ett totalt misslyckande är den tanke som man hade i huvudet, jag är ett totalt misslyckande. Självförtroendet dök ned i botten allt man gjorde var fel. Men allt är bättre nu man blir saktare starkare men det tar lång tid.. det har knappt gått två månader men jag känner mig redan starkare trots att mina sår blöder mycket. Men jag finner tröst i vetskapen av att en dag kommer då jag är läkt även om jag är ärrad. En dag

Rubrik: Kvinnors våld mot kvinnor
Namn: villrådig
Date: 13 Januari 2006

Kommentar:

Vet inte var jag ska vända mig, är inte välorienterad på sidor om våld mot kvinnor. Undrar om det är någon som är kvinna och som är eller har varit i en relation med en annan kvinna som slår... Eller om någon vet vart jag kan vända mig. Letar främst efter en sida likt denna, helst också med gästbok. Tack på förhand. En stor kram till alla kämpande kvinnor!

Rubrik: det går över!
Namn: Anna L.
Date: 4 Januari 2006

Kommentar:

hej. jag hade en kille som blev mer och mer desperat, jag fick inte göra slut och till slut stod han och sparkade på min dörr alla tider på dygnet, ringde 80 gggr på en dag, hotade att misshandla min nye kille som han inte ens visstevem han var etc.. Anmälde honom , fick besöksförbud, en massa långa dryga förför, väntan på rättegång, oro, ångest, rättegång 1 och sedan väntan på om han skulle överklaga vilket han givetvis gjorde, rättegång 2 inte fullt lika vidrig, och framförallt; JAG FLYTTADE TILL EN ANNAN STAD. tog bort mig från eniro.se, nytt telefonnummer , sen är man relativt skyddad (givetvis beroende på hur besatt killen är) och nu är det ÖVER. jag har hört att han har träffat en ny tjej, vet på ett ungefär vem hon är och hon gillar säkert att följa med ner till mc-klubben med hans mamma och honom och lyssna på hårdrock etc. inte min grej. hursomhelst- DET GÅR ATT KOMMA LOSS. det svåra är att verkligen göra det, att int etveka eller tvivla på sig själv, tro att han har någon slags inlärningsförmåga , det är dte viktigaste. han kommer aldrig att förstå. det måste du förstå - och handla därefter. Just do it.

Rubrik: En av alla
Namn: inte någons leksak
Date: 3 Januari 2006

Kommentar:

Nu tar denna trasdockan som du kastade på golvet, fönedrade, kränkte psykiskt & fysikt och går....med den lilla bit värdighet jag har kvar! Hur mkt e en människas liv värt? Vad e kärlek? Inte ens min värsta fiende skulle jag behandla så som du behandlat mig...men det e över nu aldrig mer...aldrig mer...jag säger det inte till dig som gjort mig så illa, som inte kan förstå, som inte känner medkänsla & empati...jag säger det till mig själv! AlDRIG MER DU ÄR INTE VÄRD MIG... Mitt eget hjärtas glöd....kunde blivit min egen död Det e inte mig det e synd om...det är dig det är synd om som aldrig kan känna som en människa ska kunna känna...som aldrig vet vad kärlek eller medmänsklighet är!

Rubrik: Hjälp att komma i kontakt med kvinnor...
Namn: Maria
Date: 12 December 2005

Kommentar:

Hej! Mitt namn är Maria Wiklund och jag läser Psykologi C på det Beteendevetenskapliga programmet vid Mälardalens högskola i Eskilstuna. Jag skriver c-uppsats som berör kvinnomisshandel och jag behöver hjälp att komma i kontakt med kvinnor som har levt i en nära relation med en man som utövat fysiskt/psykiskt våld mot henne och eventuella barn. Är det någon som vet hur jag på ett smidigt sätt kan komma i kontakt med så många kvinnor som möjligt? Jag har kontaktat kvinnojourer i närheten men det är svårt att få in kvinnor som kan/vill/orkar fylla i en enkät. Känner någon till nån förening/organisation eller likande på nätet tex där jag kan nå många kvinnor? Är du en kvinna som har levt i en nära relation med en man som utövat fysiskt/psykiskt våld mot dig (och eventuella barn). Vill du fylla i en enkät? Eller känner du någon som vill? kontakta mig: mwd03001@student.mdh.se

Rubrik: Rädda Barnen Dokumentär
Namn: Fredrik Pettersen
Date: 6 December 2005

Kommentar:

Hej, Vi arbetar på en dokumentärserie på uppdrag av Rädda Barnen, om ”Det farliga hemmet”. Serien skall visa att många barn utsätts för psykiska, fysiska och sexuella övergrepp i svenska hem. Detta utan att någon förövare fälls eller att barnet i fråga får det skydd det har rätt till. Dessutom vill vi visa på att myndigheterna i många fall sviker barnen genom bristande rutiner. Vi söker därför efter barn och föräldrar med starka berättelser om övergrepp, som är villiga att dela med sig av dessa med oss. Eventuell medverkan kommer att vara anonym. Rädda Barnens syfte med serien är att uppmärksamma hur samhället sviker utsatta barn, skapa debatt om ämnet och driva opinionen. Med vänliga hälsningar, Fredrik Pettersen och Sara Newihl, Nordisk Film och TV Kontakta oss gärna på: fredrik.pettersen@nordiskfilm.com Tel: 08-6013263 Eller sara.newihl@nordiskfilm.com Tel: 08-6013236

Rubrik: En erfarenhet jag inte vill vara utan.
Namn: Cissi
Date: 25 Nvember 2005

Kommentar:

1995 träffade jag en man, som flyttade in till mig snabbt och chockerande. Han kom med en sopsäck fylld med skönstaxeringar, (vilka jag redde ut), räkningar, (jag betalade) och beslut från kronofogden, som jag hade en ständig kommunikation med. (Jag slutade att betala min TV-avgift -95, för att återuppta betalningen -03). Han slog sönder mitt hem, mig och mina barn och gav oss ett helvete, tills jag anmälde honom, och september 1996 fick han ett sju månader långt fängelsestraff. Då var jag gravid med vårt gemensamma barn som föddes 1997. Jag fortsatte dock förhållandet, (man är ju lite naiv..), där jag fick panikångest och en svår depression efter att inte lyckats lämna honom med anledning av ständiga dödshot mot mig och mina barn, grovt våld, sexuellt tvång samt total isolering. Detta föregicks av ett allvarligt självmordsförsök på våren -02, det var ovisst om jag skulle överleva då jag låg på intensiven, men ett av mina barn hade hittat mig i tid. Juni -02 lyckades jag få arbeta på natten, vilket stärkte mig. I december -02 började jag arbeta på ett kontor nattetid och han började tappa greppet om mig. Våren -03 avancerade jag till en bättre tjänst och slutligen, maj -03, lämnade jag honom, genom en renodlad flykt. Priset blev att förlora vårt gemensamma barn, vilken han brukade använda i utpressningssyfte. Han var försvunnen i fyra månader, men höstens skolstart gav mig tillfälle att hämta honom på skolan. Därefter anmälde jag fadern till sociala myndigheter och inledde en vårdnadstvist. Socialen var knappast något stöd, idag anmälda av andra myndigheter, och de valde att tro på fadern, trots stryptag på en femåring. Han är en karismatisk psykopat och därmed livsfarlig. Jag gav upp vårt barn januari -04 och fick inte träffa honom mer än på skolan, (tredje i ordningen), fr.o.m. nov -04. Efter jullovet lämnade skolan in en anmälan mot fadern där de i princip ifrågasatte allt i hemmet, där han bodde med sin sambo. Mars -04 kom mitt barn hem till mig akut genom sociala myndigheter, lämnades åter till fadern, för att bara några dagar senare lämnas åter till mig på natten av polisen. Då blev han häktad och där fick han sitta tills ny dom föll i juni -05. Han dömdes till två år och sex månader med stora tillhörande skadestånd till mig och mina barn. Jag har lagt ut astronomiska summor p.g.a. alla dessa händelser men står upp. P.g.a. ovanstående var jag tvungen att gå ner till 50 % i arbetstid. Det fanns barn med svåra traumatiska upplevelser och jag hade bara tillgång till 24 h/dygn. Vi har startat ett nytt liv med skyddad adress i en annan kommun med ett bra boende. Jag har arbetat dygnet runt för att köpa nya möbler, då det mesta var sönderslaget, kämpat för att barnen ska må bättre, och lyckats samt fått en högre befattning på heltid. Erarenheterna har varit dyrköpta, men jag har samtidigt blivit en bättre människa där siktet på livet når andra dimensioner. Jag har lärt mig att uppskatta ärliga människor och har skaffat mig en inbyggd radar på dåliga auror. Under hela den svåra färden, har det funnits en ny kärlek i mitt liv, som har vuxit ständigt. Jag hade aldrig klarat allt utan honom och ett fåtal vänner samt även arbetsgivaren. Polis, åklagare och advokat har också varit ett stort stöd, men sociala myndigheter är tyvärr en stor besvikelse, vilkas agerande har skadat mina barn svårt. Vet inte var jag har fått min styrka ifrån, men har levt för minuten och varje dag är en ny dag med nya möjligheter. Jag har valt att skriva datum för att nästa kvinna ska se verkligheten och förstå att vägen är lång och svår. Och glöm aldrig att se det som en erfarenhet, annars äter bitterheten och rädslan upp ditt inre, vilket gör att han har vunnit och kampen var förgäves. Men håll ut! För efter regn kommer alltid solsken!

Rubrik: När ska jag känna mig trygg?
Namn: Anna
Date: 15 November 2005

Kommentar:

Jag lever med spärrmarkering sedan flera år tillbaks vilket innebär att mina adressuppgifter inte får lämnas ut men det har Försäkringskassan i Sthlm gjort vid 3 tillfällen och när jag tagit upp det med säk.chefen där fick jag svaret att det är mänskligt att fela varpå jag gick i taket och sa att det får bara inte förekomma. Psykopaten som är efter mig har ringt från Fk sittande i ett tjänsterum och sagt till mig att han hittar mig om han vill samt att ryssarna dödar mig för några tusen. Jag byter nu bostadsort igen. Livrädd att han ska dyka upp och vet att det inte lönar sig att gå till polisen. Psykopaten har blivit dömd och fälld vid 4 tillfällen vad gäller mig. Men dom grövsta målen har lagts ner med rubriken "brott kan inte styrkas" i ett förhör erkände mannen att han tagit stryptag på mig men förundersökningeledaren har skrivit "ingen skada uppstod" som om jag inte skulle skadats psykiskt vilket jag givetvis gjorde. Vid ett annat tillfälle försökte han köra ihjäl mig med bil och i det målet förhörde man inte honom alls och det fanns ca 15 vittnet som också blev rädda och låste in sig och vågade inte komma ut och hjälpa mig. Det la man också ner och skrev att brott kan inte styrkas. Jag överklagade det och kontaktade äklagaren som lagt ner målet. Han sa att han inte gör något mer för "man kan inte anklaga folk utan det måste kunna styrkas" När jag frågade varför han inte hört vittnen ville han inte diskutera mer. Jag haft en telefonterror i flera år och anmält hot m m alltid samma sak "brott kan inte styrkas". Nu gör jag inga mer anmälningar utan gömmer mig så gott jag kan och har begärt kvarskrivning och så kommer näste problem jag måste styrka mitt behov och skattemyndigheten kräver att jag lämnar underlag om mannen m m. Detta tar aldrig slut och jag blir aldrig fri från detta helvete. Det verkar som allt hänger på mig jag ska göra allt till myndigheterna dom verkar inte kunna tala med varandra. Vet inte hur jag ska orka mina krafter är helt slut. Finns det någon som kan stötta mig? Jag är en fånge som mitt liv ser ut idag och gjort i flera år och det tar visst aldrig slut.

Rubrik: ändock ett glädjandes lyft för samhällets lagar och paragrafer
Namn: Vart jag mig i världen vänder....
Date: 10 November 2005

Kommentar:

Samhället måste agera mera intensivt när folk ser att kvinnor far illa, även där det inte finns barn med i bilden. Jag har levt, har barn i hop med en psykopat,,, försökt att förtränga alla dessa jobbiga år av förnedring, psykiskt, fysiskt misshandel.denna terror, tycka synd om, skam i kroppen, förföljesena.så många frågor men inga svar. Undrar faktiskt fortf i dag Varför? Vem är jag är? är detta rätt, är det det här jag förtjänar? är det så här livet ser ut? han säger ju att han älskar mig? Varför vill ha mig då så illa, Hur kan man slå den man älskar?hur kan han se sig själv i spegeln dagen efter när han ser mitt sönder slagna ansikte, kropp, lägenhet? hur kan man förtränga? skylla på alkoholen?. Hur kan han vilja ta i mig? rädslan , panik ångesten, förföljesen kommer fortfarande smygandes, efter 10 år. Jag vet att jag borde söka hjälp! men har man en gång litat och blivit sviken har man förlorat mycket hopp. det kanske inte är så farligt, om jag städar upp allt glas splitter så kanske det blir bättre. Men dom stora hålen i väggen går aldrig att reparera... det har tagit mig 10 år att tycka om mig själv igen, inte älska, bara tycka om. Jag var 19 år när min sambo misshandlade mig både psykiskt och fysiskt, 19 år med skam i den sargade kroppen, ensam, och förlorad med ett litet späd barn, men jag var stark, å det tackar jag gud för.Gud som haver barnen kär,,,vart jag mig i världen vänder, står min lycka i guds händer??? det var psalmen prästen läste upp under våran dotters dop, där står jag en sönderslagen 19 årig mamma, med en psykiskt sjuk man står han med ett järn rör i handen,å väntar på oss utanför kyrkan, Älskar tror att jag inte förstått vad det ordet innebär. Jag kan säga det, men jag kanske inte menar det, i alla fall inte till det motsatta könet. 19 år och skam, denna skam var nog den värsta av dem alla att jag har ett barn med din son som väntar utanför kyrkan? Hur kan alla blunda? fick jag skylla mig själv? Varför kom ingen och räddade mig, jag var ju bara barnet själv? det tog mig 5 år att lämna denna man. En man som trots alla hot alla slag ändock gett mig denna styrka. Jag kan fråga mig själv ibland, vad hade jag annars blivit, vem hade jag varit idag? Jag är glad att det går bra för våran dotter, hon är en natur begåvning, trots alla år av svek, förlust,,ändock älskar dig för den du är och inget annat. alla år du varit borta. har jag ändock försvarat dig! Vill inte att hon ska veta. ibland när du inte dyker upp fast du lovat henne är jag tvungen att bita mig i tungan, väldigt hårt, jag vill berätta, men sveket/sorgen kommer att bli för stor. det är nog bättre att du imnser den dagen du blir stor, då kanske du förstår. Kan fortfasrande inte förstå hur du kan förtränga alla dessa år du trampat på min själv, du skulle bara veta vad du gjort, men om jag skulle skrika det rakt ut, vet jag att en sådan fegis som du skulle ta ditt eget liv. Det skulle vara det enklaste sättet, för du är fortfarande en fegis i mina ögon. Jag tycker samhället borde införa en större hjälp org för kvinnor som levt/ lever under hot, psykiskt/fysisk misshande. Han blev dömd till 3 månaders fängelse, trots 4år av misshandel före, under, och efter graviditeten. den enda skillnaden ,blev väl dess grad. Jag flydde med ett barn på min arm, alla visste men allla blundade, vågade inte hjälpa oss. Domen blev först 2mån fängelse. du kom ut, bröt dig in i min lägenhet efter en veck, trots att jag hade besöksförbud. Misshandlade mig blodig in för vårat barn, denna gång hade även dem andra misshandels tillfällena dykt upp i rätten 6månader för 5 års psykiskt lidande, tortyr, och förnedring, lögner, är det var jag var värd? 19 år och får skylla mig själv...men samtidigt vill jag även tacka dig, för att du givit mig detta underbara barn, denna styrka att hitta mig själv, tror inte jag kunna fått den annars. En liten ängel kom log och vänder om...

Rubrik: Har de hänt fler eller?
Namn: Yezz
Date: 28 Oktober 2005

Kommentar:

Jag är bara knappa 26, bor i ett minisamhälle och har en son på knappa elva månader som jag är ensamstående med. Och på något vis, fråga mig inte riktigt hur, så har jag blivit någon slags idiotmagnet!! Träffade en jättego kille för ca halvåret sedan som jag faktiskt än idag älskar och avgudar, han har aldrig rört mig på ett negativt sätt. Redan här skiljer sig min historia från många av er andras.. Jag har aldrig blivit misshandlad. Däremot hotad via sms och nu för fyra dagar sedan via telefon. Jag fick ett kontonr som en summa skulle sättas in på, gjordes inte detta så skulle det bli "hembesök". Dagen efter vaknar jag av mobilen och får då veta att öppnar jag inte självmant så kommer jag att få besök mot min vilja ändå. Jag öppnade. In kom en kille/man jag träffat vid ett tillfälle innan och han var också den som ringt dagen innan och gett mig kontonumret. Jag talade om att jag inte hade möjlighet att skaffa fram den summa han ville ha och att jag inte visste varför jag skulle göra detta ändå, men då drar han fram en pistol och ler lite hånfullt, sedan frågar han om jag behöver fler skäl? Jag fick ringa och kolla mitt konto och sedan ge kortet och koden till killen som var med som chaufför och under tiden han var borta satt jag med min son i knät och hörde konstant frågor som var jag ville bli begrad, hur jag ville dö, vad jag ville att min son skulle få för behandling mm. När chauffören återkom med pengarna och kvitton och kort (som jag konstigt nog fick tillbaka!?) så såg jag att alla uttagen var ifrån "fel" automat, vi har en till Föreningssparbanken och en till SEB, Handelsbanken mm och det var inte rätt ställe han tagit ut på. Jag fick sedan veta att jag fortfarande var skyldig pengar , och när jag frågar de hur det hängde ihop så fick jag veta att jag hade en affär med killen, vilket var mer än var jag visste. Men han hävdade nu att han skulle åka till sina vänner och hämta "varor" som jag skulle sälja och därmed kunna tjäna pengar på saken. Varorna bestod i sprit och ciggaretter. Jag sa att jag inte ville ha varor, bara isåfall mina pengar tillbaka men då skrattade han igen och sa att "Lilla Prinsessan, det kan du bara glömma! Vi ses snart igen. Jag har folk i krokarna som kollar att du inte drar. Gör du det så är det krig." Jag stannade hemma till dagen efter och kontaktade då polisen, vet inte varför jag väntade.. Men sju timmar efter jag ringt (!!!) så fick jag påbörja förhör, och efter detta åka till ett hotell ett antal mil bort med min son. Nu har jag haft kontakt med socialen och de anser att min son ska ha bekanta människor runt sig och därför är jag nu mot min vilja hos släktingar. Visst är det ju lugnare här men jag tycker ändå att det är en grov felprioritering.. finns det någon som INTE tänker på att vända sig till den närmaste familjen i första hand? Jag tycker att jag utsätter min familj för mer fara än jag måste men jag bestämmer inte, tydligen! Har försökt prata med krimaren som jag haft kontakt med och försökt få henne att inse att jag kommer inte att kunna bo i min gamla lght igen och att jag vill ha hjälp med kvarskrivning och helst fingerade personuppgifter med, för under min vistelse på hotellet ringde han och konstaterade helt kallt att eftersom jag ändå valt att dra så var det fullt krig nu, och det är inte bara han själv utan alla hans vänner och bekanta som kommer leta efter mig. Och min son. Men "min" krimare verkar inte anse att det är ett allvarligt hot ändå, för hon sa till socialen att det fanns nog inget behov av att jag skulle bo ifrån min hemort. ELLER HUR!!! Idiot, på ren svenska. Så vad gör man? Jag tänker tjata mig blå tillls att jag får hjälp att flytta och börja om någon annanstans. Så är det bara! Vill någon kontakta mig så är min mail yezzcorner@hotmail.com

Rubrik: När är det över??
Namn: Jessica
Date: 19 Oktober 2005

Kommentar:

Mitt i natten och jag kan som vanligt inte sova, ångesten äter upp mig. Hans dom kom för en dryg vecka sedan och det blev 11/2år. Rättegången var bland det vidrigaste jag har genomlevt, den största frågan är nog -varför blev det såhär?. Mannen jag en gång så djupt älskade, jag valde med glädje att bära och föda hans barn, jag svarade med tårar i ögonen ja på hans frieri och nu finns inget av det kvar. Vad hände? Vi älskade ju varandra, eller?. Jag kommer nog aldrig att få ett svar och jag vet inte ens om jag vill ha något, för jag skulle nog aldrig tro på hans svar. Jag känner en oändlig sorg över mitt/vårt "förlorade" förhållande och en del av mitt hjärta kommer alltid att tillhöra honom. Tänk om hjärta och hjärna kunde samarbeta.... jag vet så väl att han är en stor feg skitstövel som inte ens är värd att kyssa vägen jag gått på, och tänk bara om jag skulle omvandla alla tårar jag har fällt för honom så skulle jag vara ekonomiskt oberoende. Men jag har ett hjärta och där finns det så många känslor som just berör honom, när han satt häktat tex så kunde jag inte låta bli att tycka lite synd om honom... men varför???. Sen så har vi den där förbannade rädslan, för vad händer när han kommer ut? Hur arg är han egentligen på mig eller har han förändrats då? Detta är en rad av frågor som gör mig sömnlös. Var tog egentligen mitt liv vägen?, så här hade jag inte tänkt att det skulle se ut. Kram på er där ute

Rubrik: HJÄLP
Namn: Carolina, Berga Nbg
Date: 8 Oktober 2005

Kommentar:

Hej, Jag håller på med brott å straff i skolan och om någon har något om våldtäckter som kanske skulle vilja dela med sej lite och berätta så skulle jag bli jätte glad om den kunde maila mej? Jag ska skriva om varför det har blivit så mycket våldtäckter de senaste året och vad man skall göra åt saken. Ska straffen bli hårdare? Är det allt fler som polisanmäler? Och om någon har statestik över våldtäckter och andra brott. Jag skulle vara tacksam om jag fivk svar. min mail: mimmipigg911@hotmail.com

Rubrik: Dags för rättegång
Namn: Corinne
Date: 4 Oktober 2005

Kommentar:

Efter 2 år av misshandel,psykisk terror, sjuklig svartsjuka och mordförsök från min f.d smbo har jag äntligen lyckats lämna helvetet! Jag har gjort polisanmälan, det var ett stort och faktiskt jättevårt steg att ta. Men jag måste bara få säga att alla som jag haft kontakt med under den här tiden efter anmälan har varit helt underbara. Jag är faktiskt förvånad vilket stöd och vilka resurser samhället kunde ställa upp med för mig. Poliserna som jag haft kontakt med har varit underbara, stöttat mig väldigt mycket. Har varit jättebra på att ha kontakt med mig och talat om vad som händer. Kvinnojouren skall ha stor eloge! Ni har varit ett jättestöd! Som fått mig att förstå att jag är inte ensam om det jag varit med om. Jag har ett jättebra målsägarbiträde, som stöttar mig och hjälper mig med allt praktiskt runt detta. Mina vänner som ställer upp och lyssnar och finns för mig. Känns som jag kommer att kunna må bra igen, fast jag varit så långt under isen och totalt tappat självförtroende och självkänsla. Jag ska komma igenom det här! Fast jag är full av skuldkänslor ibland så vet jag innerst inne att det inte är jag som gjort något fel, jag har inte gjort något brott och han är sjuk, psykopatisk, sadistisk och oberäknelig. Inte mitt fel.. Han sitter häktad sedan flera veckor tillbaka och snart väntar rättegång. Det gruvar jag mig oerhört över. Men det ska gå, jag ska ta mig igenom det också har jag intalat mig själv. Men stort tack till alla som jag haft omkring mig den här tiden. Lycka till alla andra som kanske sitter i liknande situation, vi ska klara det svåra och ta oss ur det och få ett värdigt liv i gen, eller hur? Kram, Corinne

Rubrik: hjälplöst ensam och utanför
Namn: "utsliten och ständigt på flykt"
Date: 1 Oktober 2005

Kommentar:

Det var soc som rekommenderade denna sida till mig. Men jag känner ingen tillhörighet här. Han har inte slagit mig. Han gjorde mig inte alls illa varken fysiskt eller psykiskt när vi var tillsammans. Han gör fortfarande ganska lite. Det är hans nya som är problemet. Det är hon som har full kontroll över honom och flera av deras vänner, myndigheter m.m. Det är hon som står bakom 9 års förföljelser, lögner, anmälningar, hot mot mig och min dotter. Hon och hennes fullständigt sjukliga svartsjuka. Jag känner mig så utanför era berättelser om våldsamma förhållanden. Finns det någon som har det minsta likt min historia???

Rubrik: kan kontakta brottsofferjouren sundsvall gartty
Namn: ljungan
Date: 1 Oktober 2005

Kommentar:

min vännina vart misshandlad av så kallad min bror,det slutade med att han dödade henne 95 stor sorg ock saknad,inte nog med det så hotade han att han skulle ta mig ock min mamma han vart fri 2001,2004 misshandlar han mamma till döds.nu lever jag ock mina barn med skyddad identitet.så jag vet hur ni känner er .jag f underar på att sterta ett nätverk som just handlar om brottsoffer att man kan hjälpa varann.jag har kämpat mycket själv,som jag sejer jag vet ej när det kommer att hända mig något.har levt med detta hot i 10år.

Rubrik: Skönt att...
Namn: W.
Date: 25 September 2005

Kommentar:

...äntligen hitta en plats där jag kan känna igen mig, men tragiskt att så många har det så här. Snart en månad har gått sedan jag gjorde slut med min pojkvän. Han slog mig. Jag trodde att det skulle räcka så... men nu en månad senare har jag flera dödshot mot mig. Jag har fått ett besöksförbud, men han är listig. Han har anlitat sina kompisar för att trakassera mina väninnor. De ger mina väninnor hälsningar om att jag inte ska leva länge till, att jag ska få vad jag förtjänar osv. Jag vet inte hur jag ska skydda mig själv och inte hur jag ska skydda mina vänner. Från början var jag väldigt stark. Jag bestämde mig för att leva mitt liv precis som jag levat hittills - ingen skulle få ta ifrån mig mitt liv! Nu har jag dragit mig undan. Jag vågar inte bo hemma i min lägenhet längre. Jag vågar inte gå på stan. Framför allt är jag så rädd att han och hans kompisar ska skada de jag älskar. Mina känslor åker berg- och dalbana upp och ned. ena stunden känner jag att jag ska vara stark, jag ska klara detta - andra stunden vill jag ta mitt eget liv för att få slut på smärtan. Jag tänker tillbaka på den korta tid vi hade tillsammans, han och jag... ljög han när han sade att han älskade mig? Kan man älska någon, sedan slå henne och dessutom vilja mörda henne? Jag ångrar sååå den dagen jag träffade honom... Nu har jag suttit i förhör hos polisen en gång... på tisdag är det dags igen. Polisen är mycket osympatisk... han avbryter, ifrågasätter, analyserar mig, dömer mig... det känns som om det är JAG som begått ett brott. Vid senaste anmälan jag gjorde, visste inte ens den kvinnliga polisen om hot mot mig via mina vänner, var ett brott mot besöksförbudet... Jag visste att polisen och andra myndigheter gör fel många gånger i fall med brott mot kvinnor... men jag visste inte att jag som kvinna är så totalt utlämnad till min egen förmåga att skydda mig själv! Om jag klarar mig igenom detta, om det finns en möjlighet att jag kan överleva, då ska jag aldrig se åt en man igen utan en total CV över hur han behandlat ex-flickvänner...

Rubrik: jag mår så dåligt
Namn: lilla jag
Date: 19 September 2005

Kommentar:

Han sitter i häkte nu men snart blir det rättegång. Jag mår dåligt för det var jag som var dum. Men han blev som galen och jag känner att det var mitt fel. Alla andra gånger har han skyllt på mig också. Han kommer att hata mig resten av livet det är jag säker på. Hur ska jag orka vittna och berätta allt igen inför alla som ska va med? Hur går man vidare efter en rättegång. Hur hjälps man åt med barn m.m om man inte kan samsas längre? Allt känns så overkligt, jag vill bara dra något gammalt över mig men måste kämpa för barnens skull.

Rubrik: Vad ska jag göra????
Namn: Ensam
Date: 18 September 2005

Kommentar:

Sitter helt förstörd i min lägenhet och väntar...väntar på ett svar som kan göra att jag tar ett beslut. 15 dagar har gått sedan min man, sedan 2 år, misshandlade mig och jag älskar honom ännu så mycket. Han har aldrig rört mig så förr och han är världens bästa äkta man Han säger att han älskar mig oxå men ändå ljuger han och säger att det inte var han...att det var jag som var arg och slog sönder lägenheten! Slog jag mig själv blå oxå...??? Jag vet inte om jag ska ta tillbaka anmälan eller inte...kan inte se honom i en rättegång och förstöra allt mellan oss. Varför kan han inte bara erkänna och be om förlåtelse då skulle valet varit enklare. Jag är så slut...bara slut...

Rubrik: Om tiden efter...
Namn: Madelen
Date: 9 September 2005

Kommentar:

Jag har i 6 års tid levt med en man som misshandlade mig o båda döttrarna grovt... Det är nu två år sedan vi lyckades fly med hjälp av social och polis. Det finns massor av info att få om tiden efter, med rättegångar o dyl. men, för oss, där de enda vittnena är mina barn, som inte tillåts vittna, vad ska vi göra?? Allting är nedlagt och verkar bortglömt, sånär som att han helt plötsligt ska ha umgänge!!! Barnen är skräckslagna och vägrar, och vad händer då? Jo, jag får böter... Detta jävla rättssamhälle är helt åt helvete där barnen får betala priset för att det sitter en massa trångsynta gubbar med skev kvinnosyn och bestämmer...

Rubrik: Stalkers
Namn: Y2K
Date: 23 Augusti 2005

Kommentar:

Hej läste en del av inläggen på denna sida och känner bara tomhet. Fy fasen vad många sorgliga killar det finns och jag lider med alla tjejer som råkat illa ut under lång tid. Själv är min berättelse rena söndagsskolan jämfört med många av er som skriver här. Men några saker har vi gemensamt och det är rättvisan som tydligen lyser med sin frånvaro när man blir förföljd och trakasserad. I mitt fall är jag förföljd av en kvinna som gör mitt liv till ett hel-xxx. Tack för all läsning. Min blogg finns för den som vill läsa på http://stalker.blogg.se

Rubrik: hej
Namn: Malin
Date: 8 Augusti 2005

Kommentar:

Hej.. Har läs och läst på denna sida jag blir lika ledsen varje gång jag hör att kvinnor/män/tjejer och killar har problem.. Sjölv hade jag det jobbigt för 2 årsedan, men har i dag startat u en tjejjour www.tjejjourenhebe.dinstudio.se och kan hjälpa andra så som jag fått hjälp av kvinnojouren! kram på er alla//Malin

Rubrik: Jag ska lyckas
Namn: Orolig
Date: 1 Juli 2005

Kommentar:

Jag ar i ett kaos. Efter forsta gangen min pojkvan slog mig sa sa han att det inte skulle handa igen. Det hande igen, igar. Han sa att det ar mitt fel att han slar mig. Tack vare den har sajten sa har jag forstatt att jag maste ta mig loss. Jag vet inte bara hur, men jag ska lyckas. Jag har tankt pa allt jag kan gora for att bli av med honom. Han tvingar mig till att ligga med honom fastan jag inte vill. Han vill bara ha makt over mig. Jag har tankt pa allt, aven sjalvmord. Ar deprimerad pga. honom. Har forlorat all sjalv kansla tack vare honom. Men jag ska lyckas. Till alla som ar i samma situation, kampa ge inte upp. Jag tanker inte lata honom vinna.

Rubrik: Litar inte på män.
Namn: The girl next door
Date: 14 Juni 2005

Kommentar:

Har många dåliga erfarenheter av närstående män. Vet inte vart jag ska börja... Har negativa minnen från barndomen då min pappa misshandlade min mamma och mig psykiskt och vid några tillfällen även fysiskt, efter deras separation hade vi dålig kontakt. Min nya "plastpappa" var elak och tyckte illa om mig under deras relation som varade ett tiotal år. Han visade ett sexuellt intresse för mig när jag kom i puberteten, bl.a. genom att låsa upp badrumsdörren och komma in när jag stod i duschen. T.o.m. min egen morfar visade ett sådant intresse för mig när jag var barn. Eftersom jag kom i puberteten tidigt så var jag lite rundare än de andra tjejerna i min ålder, så därför blev jag mobbad för mitt utseende av flera killar som tyckte att jag var för tjock. Detta ledde till att jag drabbades av ätstörningar som jag haft problem med även senare i livet. Min första pojkvän utnyttjade mig sexuellt, den andra slog mig vid flera tillfällen och psykade mig, den tredje misshandlade mig psykiskt, den fjärde var en renodlad psykopat som bröt ner mig totalt och hotade mig till livet. Förutom dessa killar har jag träffat ett par andra som enbart har varit ute efter sex. Har fått höra det mesta av mina ex: att man är tjock, ful, dum, en hora, har för små bröst, liten häck osv. Var tidigare glad över hur trevlig min mammas nya kille var, men vi ett tillfälle då vi var ensamma kom han med sexuella antydningar. Detta har lett till att jag inte vill hälsa på min mamma så ofta eftersom de är sambos, och hon skulle aldrig tro mig om jag berättade sanningen. Har varit singel i ett par år sedan det tog slut med "psykopatkillen" och som det känns så har jag ingen lust att inleda en relation med en man. Har utvecklat en stark fobi för män, klarar inte av att gå till vårdcentralen eller gynekologen längre av rädsla att det kan vara en karl som ska undersöka mig. Tidigare tyckte jag jag om att få uppmärksamhet från män, numera klarar jag inte ens av att en karl tittar på mig utan att jag känner ett starkt obehag och panik. Undviker ögonkontakt och platser där män flörtar som t.ex. krogen och gymmet. Om en karl kommer fram till mig så är den första tanken som slår mig "vad är han ute efter egentligen?" De gånger man ändå börjat tro att det är en schyst kille så har man fått veta via omvägar att det är en sk. "player". Har vid ett flertal tillfällen varit nära att bli överfallen på väg hem på kvällen, vilket har bidragit till att jag bl.a. inte vågar åka hem själv sent och blir rädd så fort jag ser en man i närheten när det är mörkt ute. Levde länge i tron att det var jag som behövde ändra på mig och att världen egentligen är god. Det var först efter ett sammanbrott när jag bara ville dö som jag vågade se verkligheten som den verkligen var, och det är jag tacksam för idag. Kommer aldrig mer att bli den snälla lilla tjej som hade tillit för män i sin omgivning, är idag varken snäll eller tillitsfull mot män jag inte känner och det är mitt sätt att överleva. Mitt nya motto i livet är "hellre ensam än bli illa behandlad", och jag kommer aldrig mer tillåta mig att bli beroende av någon. Vet nu att jag klarar mig ensam och tänker aldrig mer ta skit från någon eller låta nån bestämma över mig och mitt liv. Är tacksam över de släktingar och vänner som funnits i vått och torrt och alltid stöttat mig, det är vad jag kallar kärlek som håller livet ut! Ser inte längre en kärleksrelation som livsnödvändig, har insett att för mig är andra relationer viktigare. Släkt, vänner, husdjur, arbete och intressen är saker man kan fylla sitt liv med. Genom min kris har jag också funnit Jesus, om du vill ha en vän som följer dig genom hela livet och som aldrig sviker då ska du vända dig till Jesus. Trodde att det bara var struntprat förut, men vet nu att Jesus finns mitt ibland oss och han bär alla våra bördor bara vi ber honom. Tack vare honom känner jag mig redo att möta livets alla motgångar för Gud ger mig styrka, och jag är inte längre rädd för att bli ensam för jag vet att med Honom vid min sida blir jag aldrig mer ensam och det är det enda som jag behöver veta. Det jag undrar över: är det så här de flesta tjejers liv ser ut? Vet att jag inte är ensam om detta efter att ha läst alla inlägg på denna sida. Mitt råd till andra tjejer som blir utsatta för misshandel och förtryck är att visst är det tufft att bryta sig loss ur ett destruktivt förhållande, men du kan sedan, liksom jag, bygga upp din självkänsla och ditt liv steg för steg. Det kommer ta tid men när du väl byggt upp ditt självförtoende och lever ditt eget liv så kommer denna erfarenhet ha gjort díg tio gånger starkare mot vad du var innan, och i fortsättningen kommer du bara släppa in människor i ditt liv som gör det bättre, inte sämre. Om jag klarade av det så kan du också!

Rubrik: Tål att tänka på
Namn: Helena
Date: 14 Juni 2005

Kommentar:

Tack till alla går igenom ett helvete just nu när jag är mitt i brytningen av ett 7 år långt förhållande då jag inte förrän en månad sen förstod att jag har varit/är psykiskt misshandlad. Men ... det finns även kvinnor som gör sådant här. Det kan alla min pappas ärr vittna om. Håll ögonen öppna. Dåliga barndomsminnen kan visst göra att man sätter gränsen för vad man tycker är okej väldigt högt. Kram alla!!!

Rubrik: makt o kontroll
Namn: gabriella
Date: 2 Juni 2005

Kommentar:

jag tänker lämna en kille esom plågat mig i ett halvår jag har jättelite energi kvar men jag ska använda den jag läste om alla kommentarer o jag ber för alla som känner att de drunknar men det är vansinne nu att låta någon få makt i ens liv jag vill så gärna bli från honom om det är bara en dag det känns som om jag lever me en fångvaktare

Kommentar:

Idag, ca 2 år efter förhållandet tog slut mellan min vän och hennes ex ska hon äntligen anmäla.. Han har slutat röra vid henne, men alla killar i hennes närhet går han på. Jag ska vittna, äntligen ska jag få vittna! Det kändes som jag svek henne den dagen jag berättade för hennes föräldrar vad han gjorde mot henne, jag vet att jag gjorde rätt. Idag ler hon!

Rubrik: var finns stödet
Namn: Tingeling
Date: 19 Maj 2005

Kommentar:

Det låter bra att bara man vågar anmäla bara man vågar berätta så gör polisen så och så sociala myndighetrs skyldighet men det är en utopi. Sociala myndigheter lyssnar inte och ger inte någon form av skydd till varken barn elle mamman polisen får man stå på sig för att de ens ska taemot den anmälan man vill göra. Man är ensam ensam det finns inget skydd våld kränkningar övergrepp mot så väl barn som mamma kan fortsätta i all evighet istället kan dessa stackars missförstådda utnyttjade pappor få hjälp av familjerrätten att utöva hoy och våld göra mamman till en icke trovärdig psykiskt störd kvinna som bara vill djävlas och det vet jualla hur kvinnor särsilt mödrar är. Ja familjerätten är värkligen ett forum för män att utöva makt demonstrationer och att se till att derass barn levereras till dem så att de bekvämt kan fortsätta utnyttja dem och därigenom kontrollera modern och utöva de våld som du alldrig någon gång tycks kunna lämna. Den ena av mina barns pappa har varit aktivt utövande i nu tretton år han drar sig inte för någonting det går utmärkt för det som händer händer inte barne vill man inte ens prata med på socialförvaltningen man lossas helt frankt att man inte hör mig den andra fadern har varit aktiv i sex år samma sak där vi överlever men mer är det inte kanske överlever vi inte heller en dag men en sak är säker jag ska dö skrikandes sanningen iallafall. Från den första mannen har jag varit separerad i sex år den andra i ett år deet tar alldrig slut aldrig någonsin

Rubrik: *en tår i ögat*
Namn:
Date: 17 Maj 2005

Kommentar:

Har suttit här en tid nu, och läst igenom alla berätelser o komentarer."Fick en tår i ögat, och kände mig riktigt spyfärdig" Kan inte fatta hur någon kan göra så. Vill säga till alla kvinnor att ni är GULD värda! och önskar er all lycka i framtiden! *Sånt här borde inte få finnas..

Kommentar:

Jag vill tipsa om www.radgivningonline.se Jag har gått igenom en personlig kris och fått stor hjälp och stöd genom kuratorn på rådgivningonline. Mig passade det jättebra att få råd genom mail och det var värt varje krona. Hälsningar från Lena

Rubrik: kampen mot hans kompisar
Namn: Lena i Norrtälje
Date: 6 Maj 2005

Kommentar:

har blivit misshandlad igen..av mitt yngsta barns pappa han blev dömd till 7månaders fängelse men han överklagade till hovrätten.Hovrätten stod fast vid tingsrättens dom yippi tänkte jag nu kan han inte kontrollera mig längre,våra såkallade gemensamma kompisar som är opartiska sa dom ville att vi skulle fortsätta umgås.Att man inte lär sig klart dom står på sin landsmans sida[chilenare)inte nog med att jag blivit slagen och kränkt så blir jag påhoppad av hans vänner som kallar mig samma saker som han sagt om mig din jävla hora,du är psykiskt sjuk hur kan du sätta dit din sons pappa och sen gör dom det som han alltid gjode SPOTTADE mig iansiktet.Ny är jag på ruta ett igen jag vågar inte gå tanför min dörr känner mig skiträdd jag kommer aldrig komma ur det här och han har besöksförbud men lyckas ringa hem till mig o först jätte trevlig orolig för mig sen börjar han jag vet vad du gör du är ute o festar mm.Hur mycket ska man orka och kommer ens liv nånsin bli tryggt igen?

Rubrik: faaaan
Namn: Vem kan man lita på??
Date: 12 April 2005

Kommentar:

Hej!! Jag har en kompis osh hennes syster är gift, hon har varit gift i ca 3 år nu..för bara några dagar sen så berättade hon för min kompis att hon har blivit misshandlad av sin man i tre år (guuuuuud). Anledningen är bara för att hon röker och varje gång han såg henne röka så slog han henne...men saken är det att när min kompis berättade omhan innan såvärkade han såååå snäll och han sa alltid till min kompis ohh jag älskar din syster och jag skulle aldrig kunna göra henne nått...asså jag har själv varit med om såna saker min mamma har blivit misshandlad i ca 17 år men nuu eftersom vi barnen är vuxna så skiter hon i honom eftersom hon har vårt stöd..och jag vill säga en sak till alla kvinnor som har barn med en man som har misshandlad en. HA INTE KONTAKT MED HONOM för att min mamma hon gjorde det för vår skull men saken är det att det hade varit mycket bättre om jag aldrig hade träffat han för det gör jätte ont när man ser sin mamma sitta i köket titta genom fönstret å bara gråttta för att ens pappa har gjort henne illa...lycka till alla

Rubrik: Kvinnligt brottsoffer har lägre status än en man
Namn: Helén (igen)
Date: 10 Mars 2005

Kommentar:

Ville bara dela med mig en erfarenhet av hur vårt rättsväsende behandlar misshandlade kvinnor som är mödrar till barn. Efter separation efter misshandeln, skilsmässa och ett otaliga fruktlösa försök att få ett fungerande samarbete kring våra tre barn, återstod bara att gå till domstol. Han bröt umgängesschemat gång på gång, behöll egenmäktigt barnen hemma hos sig i flera månader och pratade så mycket illa om mig som mor med barnen att de till slut inte orkade träffa mig (den mest allvarliga formen av PAS, Parental Alienation Syndrome). Fick i november 2004 igenom verkställighet i Länsrätten utan ytterligare prövning. Konfronterade min exman i huvudförhandlingen i vårdnadstvisten i Stockholms tingsrätt februari i år. Den 7 mars fick jag besked om domen. Jag hade yrkat om enskild vårdnad om våra två yngsta barn, och med anledning av skyddsaspekten att min ex skulle ha umgängesrätt med barnen i närvaro av kontaktperson. Jag och mitt ombud hade ett mycket bra underlag, bl a stöd av vittnen att två av våra tre barn (sönerna) utsatts för en systematisk och grym psykisk misshandel. De har inte fått tillgång till mig som mor. Och ni skulle ha sett vad synd han tyckte om sig själv i rätten, han grät exempelvis över att han inte träffat sin dotter på väldigt länge. Därtill ljög han om det mesta och lade alla skuld på mig. Resultatet? I domen verkar rätten enbart ha lyssnat till min exmans version. Jag och min exman dömdes till gemensam vårdnad för alla tre barnen. Och att sönerna skulle bo stadigvarande hos förövaren, d v s barnens far. Vår dotter skulle bo stadigvarande hos mig, såsom hon gjort sedan november 2003. Förstår inte rättsväsendet att det inte bara är jag som blivit misshandlad? Genom att barnen sett detta har de också blivit utsatta för övergrepp och kränkning. Och min exman kommer naturligtvis inte att göra något för att sönerna ska få träffa mig. Mitt ombud och jag ska överklaga domen till Svea hovrätt. Det leder antagligen inte till någon bättre dom, men vi måste åtminstone markera att den fastställda domen är fullständigt fel! Har pratat med Barnombudsmannen om detta, och jag ska försöka göra så mycket jag orkar för att dra fram allt detta i ljuset. Men det tär på mig. Någon som har förslag på mediakampanj?

Rubrik: Vad är rätt och vad är fel?
Namn: Förvirrad
Date: 10 Mars 2005

Kommentar:

Sitter här som bedövad.... Har just fått höra från pojkvännen att vårt bråk ytterst sätt beror på att jag triggat honom med berättelser om övergrepp jag varit utsatt för av en tidigare pojkvän. Jag får helt enkelt skylla mig själv.... Får det inte att gå ihop.... Är så osäker, är han likadan som den förra??? Eller är hans kommentar bara ett "olycksfall i arbetet"? Han säger att jag måste lita på honom, men det är så svårt. Jag har svårt att lita på män efter senaste förhållandet (skrev om det förra året 21 april Trött så ända in i själen). Nu har jag och nuvarande pojkvännen varit ett par i fem månader och jag klarar fortfarande inte av att lita på honom. Jag vet inte om jag överreagerar som han säger eller inte. Tänk om han också är psykopat? Hur i allsindar vet man??? Han är snäll o gullig o omtänksam men så gör han något jag reagerar på. Som den här gången.... Och då rasar jag ihop helt. Och han säger att jag överdriver. Vad är rätt och vad är fel? Jag är så förvirrad.... Men mina barn älskar honom, och de avskydde min förra pojkvän. Kanske det är ett tecken att gå på? Vet inte vilket ben jag ska stå på.... Han har ju aldrig slagit mig eller så. Men när vi blir osams använder han det jag varit utsatt för tidigare som jag berättat för honom om för att "slå" på mig. Han säger att jag ju tillät den andra att trampa på mig, varför är jag så hård mot honom då och går till rätta med honom så snabbt trots att han ju är en schysst kille.... Allt blir till en enda soppa i mitt huvud, det är som att hjärnan bara lägger av och blir tom. Och då känns det som att jag skulle vilja skära mig i handlederna och det är tankar som jag ALDRIG haft förut! Och de tankarna kommer BARA när han hånar mig för övergreppen, aldrig annars. Har till och med gjort ett försök... Men kniven var för slö, ironiskt nog. Det är ett tag sen nu, det syns knappt längre. Men varför känner jag så här? Jag förstår inte...

Rubrik: Jag ger snart upp
Namn: orkar inte mera :(
Date: 9 Mars 2005

Kommentar:

fick i fredags papper om att åklagaren lägger ner åtalet ang grov våldtäkt och sexuellt tvång. Jag anmälde en händelse som skedde i september.. men alla andra saker jag varit med om, alla andra sexuella sakerna, alla våldtäkterna, förnedringen,förföljelsen. dom är inte anmälda.. Är det så att vi kvinnor bara skall tåla att karlar förnedrar oss och våldtar oss? Mitt ex krävde sex när vår dotter var bara några timmar gammal, krävde sex när jag låg på sjukhus förlamad i underkroppen, krävde sex när jag hade mens osv.. vägrade jag så gjorde han det iaf.Det spelade ingen roll om barnen satt invid och tittade på.. ville han ha sex så tog han det bara =( Skall man tåla att bli förföljd på jobbet? att bli anklagad för att vara otrogen bara man åker till jobbet..=/ Han krävde sex upp till 10ggr per dag för det hade hans kompisar.. och att han bara måste runka 1-5ggr per dag på jobbet. =/ varför sitter man som en vuxen karl och runkar inför sina barn? går med stånd så barnen ser det? får stånd av att leka med barnen? Varför måste man skada sina barn så.. så man får åka till akuten med dem titt som tätt. =( usch.. jag mår så dåligt att jag blir mer och mer övretygad om att för att bli kvitt allt han gjort mig och barnen.. så måste jag försvinna. tankarna kommer oftare och oftare.. jag vill dö..NU! Den förnedring jag levt med i 11år går bara inte att sudda bort. Märker att mitt ex börjat att behandla barnen som han gjorde med mig.. mutor mutor.. lova lova men håller inte ett dugg.

Rubrik: En slump
Namn: Mathias
Date: 6 Mars 2005

Kommentar:

Hej! Jag hittade denna sida av en slump. Och jag måste säga att det är en mycket bra sida. MYCKET bra...

Rubrik: Att vända något meningslöst till en mening
Namn: Helén
Date: 22 Februari 2005

Kommentar:

Blev misshandlad juldagen 2002 inför och i de tre gemensamma barnens närhet. Berättade om detta i en artikel i tidningen Brottsoffer dec 2004. Är mitt uppe i en vårdnadstvist av det svårare slaget. Min ex bröt ständigt mot umgängesschemat och har pratat illa om mig med och inför barnen så många gånger att de inte längre vill träffa mig. De orkar inte med att stå i frontlinjen. Väntar på dom i målet där jag yrkat om enskild vårdnad. Mitt ombud ville bevisa att två av barnen varit med om psykisk misshandel. Tro inte att den misshandlande mannen kommer att skona barnen! Pratade med BO Lena Nyberg våren 2004 - efter att jag skickat in min berättelse - och hon sade att de höll på att gå igenom ca 500 rättsfall tillsammans med Socialstyrelsen. Mönstret pekar på att det börjar med kvinnan, sedan drabbas barnen också i någon form. I torsdags (v 7 2005) var jag på Kriscentrum för kvinnor på söder i Stockholm och träffade de kvinnor som bor där. Berättade mycket kort om vad jag varit med om, och lät dem ställa alla frågor de ville. Det ger mening att vända något meningslöst och kränkande till någon hjälp! Det läker mig, och det kanske hjälper någon annan utsatt kvinna med eller utan barn. Och personalen som jobbar med detta varje dag, tror jag gläds när de ser att de kunnat stödja någon till att förändra sin situation. Min kamp är inte slut än. Men jag går från klarhet till klarhet.

Rubrik: oh noo
Namn: rensa
Date: 21 Februari 2005

Kommentar:

vad ska jag göraaaaaa!!!

Rubrik: SVAR TILL ROSEN
Namn: Berith
Date: 21 Februari 2005

Kommentar:

Du skriver att du sitter fast mellan fyra väggar, medan mannen trycker ner barnen, manipulerar och saboterar .... Du undrar var hjälpen finns att få, när det inte finns några bevis mer än dina ord. Jag önskar att jag kunde svara dig var hjälpen finns att få för att få ett värdigt liv för dig och barnen. Jag gör inte som politikerna och svarar att vi har ett välfärdssamhälle som hjälper människor i nöd och att det är till just detta vi betalar skatt. I stället svarar jag efter mina erfarenheter och det är att ingen hjälp finns att få. När du gör dig fri börjar det verkliga helvetet för dig och barnen. Jag önskar av hela mitt hjärta att ingen ska behöva lida som jag i en 17-årig samhällskamp i motvind. Just nu gör jag som du. Jag gråter och är arg. Parallellt har Ulvskog suttit i TV och talat om feminism och kvinnovåld. Hon menar att det offentliga systemet är viktigt med tanke på utsatta kvinnor och barn och detta förstår inte de borgerliga, menar hon. Vad har vi för hjälp att få när regeringen ännu inte ens har förstått att det är just det offentliga som är problemet!

Rubrik: Hur kunde det hända mig?
Namn: Johanna
Date: 20 Februari 2005

Kommentar:

Den 4:e februari sa jag att jag skulle gå ifrån honom. Mannen jag älskar. Mannen som försökt döda mig. Två veckor sedan... Hur kunde det hända mig? Tack för en bra sida...

Rubrik: SVAR TILL MALIN
Namn: Berith
Date: 20 Februari 2005

Kommentar:

Du undrade var du kunde vända dig när du blir psykiskt misshandlad i hemmet. Jag har lång erfarenhet av att be om rätten till värdiga liv för mig och barnen efter en skilsmässa från en psykiskt störd person - jag har nämligen bönat om detta i 17 år. Jag ska därför svara dig efter min erfarenhet. Dessvärre är svaret att det inte finns någonstans att vända sig.

Rubrik: Vet inte JO hur farlig en psykopat är?
Namn: Berith
Date: 20 Februari 2005

Kommentar:

Av hundratals böner om nödvändiga insatser från samhället håller jag nu ett aktuellt svar i handen från JO: "... utreder inte förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden, om det inte finns särskilda skäl och det anser jag inte att det finns i detta fall." Vad som är viktigt att säga om svaret från JO är att det är en kvinna som har gjort den ansvarslösa bedömningen. Enligt min erfarenhet är det just de kvinnliga tjänstemännen som är de mest hänsynslösa bland tjänstemännen vad gäller barn- och kvinnomisshandel.

Rubrik: Vad gör man när ens makes fd misshandlar en?
Namn: en ledsen kvinna
Date: 14 Februari 2005

Kommentar:

Jag har läst alla inläggen och tycker otroligt synd om alla dessa kvinnor som blir drabbade av hotfulla och våldsamma män. Men vad skall man göra om ens makes fd misshandlar en psykiskt och hotar en till livet?? Jag kan bara hitta hemsidor som kan vara till stöd och hjälp för kvinnor som blir misshandlade av män.

Rubrik: Alla dessa kvinnor.......
Namn: rosen
Date: 02 Februari 2005

Kommentar:

Lästa alla inlägg........gråter och känner mej arg så arg samtidigt........VARFÖR? är män så här? Jag sitter just nu fast......tar mej inte ut..vet inte hur? var får man kraften ifrån? känner hur mina dar bara flyr iväg.....han manupulerar,ljuger,hotar,trycker ner barnen och jag,han har försökt genom att mixtrat i bilen solariet mm för att stoppa mej lämna han,vad gör jag?har ju inte ett enda bevis mot honom...o det vet han......lever i helvetet mellan 4 väggar.

Rubrik: Psykisk misshandel
Namn: Malin
Date: 19 Januari 2005

Kommentar:

Hej! Jag snubblade in på denhär sidan av en slump när jag letade efter hjälp vid psykisk misshandel. I min relation drabbades jag aldrig av våld, men väl av psykisk misshandel. Eftersom just denhär sidan verkar vara inriktad på fysiskt våld mot kvinnor så undrar jag bara om någon har något tips på var man kan vända sig om man "bara" drabbats av psykiskt våld. Tack på förhand!

Rubrik: hejsan
Namn: Anki :P
Date: 19 Januari 2005

Kommentar:

Äntligen blev jag klar med mitt arbete om lag och rätt tack vare den här sidan :)

Rubrik: Finnsdet någon hjälp att för att bli arg???
Namn: lindman
Date: 17 Januari 2005

Kommentar:

Sedan ett halvår är jag på god väg tillbaks till MITT liv, mitt ex har både drog/kriminella problem.Han har lurat och manipulerat mig kontrolerat och styrt mig och hela mitt liv totalt och mestadels utan att jag sett eller förstått..(eller vad började det med nu...) SNURR SNURR.. Så fort jag ska skriva ner något för att försöka få lite klarhet i NÅTT. Har man stött på en sådan här människa så blir man väll inte förvånad över något längre ...men jag e förvånad över mig själv.. varför e jag inte arg??? jag borde vara så jävla skogstokigt förbannad, hämdlysten ..mordisk....men jag e inte arg men jag vet att det kommer jag vill vara arg nu nu!! Bara några få dagar sedan e han tillbaks i krokarna för behandl,..Hoppas jag hinner bli förbannad..vill ej gråta.. inte så han ser..då säger han att han förstår..?? han förstår mig och att jag lämnat honom..anmält och fixat b.förbud.. han tycker inte om när jag gråter...chans på chans i nässtan 2år och det värsta ..jag trodde verkligen att han skulle ändra sig,,, han älskade ju mig ..det var ju det han sa..Jag har alltid trott at "snäll får snäll tillbaka"....Läskigt vad man kan lura sig själv..och tro på det..bara för att man egentligen tycker synd om en som mår dåligt och är en betydligt svagare människa än en själv...med enns blev det stora hjärtat och den jätte stora medmännskligheten..och.. (förståelsen inte minst...).. en stor last ..ett jätte stort handikapp..jag som alltid varit oerhört stolt över dessa egenskaper. Nu känner jag mig dum.. jag har även kännt mig skamsen..?????????????...... men det varade inte länge som tur var..SKAMSEN.??undrar vem som fan borde skämmas ..OJDA vad det blev mycket..nä jag önskar lite arg kurser till våren så även vi alla kan njuta av sommaren. Tack för att ni/du ger oss en möjlighet att släppa loss alla snurriga tankar...

Rubrik: Han har kostat hundratals miljoner.
Namn: Berith
Date: 24 December 2004

Kommentar:

Jag har en olöst och omänsklig situation som snart tar mitt liv. En människa kan dö av lidande. Ändå vägrar samhället att ta tag i situationen. Om man gjorde det, skulle det rädda tre liv och samhället skulle lära sig mycket av hur ett civiliserat samhälle inte får fungera. Samarbete och rättspsykiatrisk expertis är förutsättningar för detta ärendet. Varför har det blivit så fel? Jo, samhället gjorde det lättaste och lät sig duperas av en inställsam och livsfarlig psykopat. Förutom ett outsägligt lidande för tre har det hittills kostat samhället hundratals miljoner. En psykopat som begår ett brott på gatan får komma till rätt expertis och blir diagnostiserad, men när en psykopat systematiskt förstör livet för f d frun och barnen ses det inte med allvar.

Rubrik: Vad frågar jag
Namn: Lollo
Date: 20 December 2004

Kommentar:

Har precis nattat vänninans 3 åriga son, världens underbaraste och hans mor är guld värd också. Hon blev psykiskt och fysiskt misshandlad av sonens far, länge ljög hon för oss tills han bröt näsbenet på henne på en trappa offentligt. Vi vänner och familj kämpade länge att hon skulle lämna honom, det tog tid men hon lyckades. Jag kan inte beskriva hur ont det gör i mig över allt han gjort mot henne... ...ikväll när hon kom ut ur duschen såg jag blåmärken över hela ryggen och märken som om någon piskat henne med ris på ryggen. Min mage vände sig ,men jag vågade inte fråga...... vet att jag måste fråga, men vad säger jag....

Rubrik: Varför??
Namn: Carina
Date: 16 December 2004

Kommentar:

Hur kunde det hända, jag Älskade honom!!

Rubrik: varför?
Namn: stina.wirén@telia.com
Date: 12 December 2004

Kommentar:

Hej! Jag blev också intresserad av kvinnomisshandel. Min fråga är, varför i helvete skall dårar gå lösa?! De, som misshandlar en svagare, skall låsas och även utvisas från vårt land ögona bums! Svenska killar, som misshandlar, dom skall man slänga in i ett Turkiskt fängelse och livstid!

Rubrik: Tack för en bra sida!
Namn: Sara
Date: 26 November 2004

Kommentar:

Heej! Jag håller på att göra en uppsats om Kvinnomisshandel, och jag tycker att eran sida har varit till stor hjälp. Ingen ska behöva gå igenom nåt sånt här! Man tycker att det är något mer man skulle kunna gör så det inte skulle behöva hända nån! Tack så mycket! Mvh Sara 

Rubrik: Vad jobbigt...
Namn: Flava
Date: 04 November 2004

Kommentar:

Har tittat på programmet "Lite stryk får dom tåla" på TV4 och tyckte att det var jättejobbigt.. alla gamla minnen som man trodde att man lyckats bearbeta rätt bra kommer tillbaka med full kraft och helt plötsligt känns det som om man är mitt i smeten igen. Kommer man någonsin att kunna lägga det helt bakom sig? Jämfört med många andra blev jag bara "lindrigt" misshandlad men all den tid innan när man bröts ner var nog ändå värst, åtminstone för mig - det pågick under så lång tid (8 år och jag förstår inte hur jag stod ut?) innan han tog till våld. Sedan eskalerade våldet snabbt, men efter att barnen blivit vittnen hade jag fått nog. Polisanmälde honom och fick hjälp av en väninna att smita och gömde mig ett bra tag innan jag vågade kontakta honom. Han dömdes till boja i 3 månader och det kändes som ett hån men egentligen behövde han hjälp och skulle fortfarande behöva det. Allt är fortfarande mitt fel även om det har gått 6 år sedan vi skildes... Det har varit tungt att gå vidare och jag önskar att jag hade haft hjälp av den här sidan då. Det står så mycket bra på den, en eloge till dig Sara som gjort den. Jag har fått bra hjälp av min familj, vänner och träffade en väldigt bra psykolog som jag fått stor hjälp av. Hon har fått mig att inse att det faktiskt inte är mitt fel!! Länge, länge satt skuldkänslorna kvar; har jag gjort rätt? han kanske ändrar sig? ska jag verkligen ha ensam vårdnad? osv Fortfarande känns det jobbigt när min dotter gråter sig till sömns för att hon saknar sin pappa. Jag har försökt att ha en bra kontakt med honom för barnens skull men det är svårt när han inte vill - "det gör ju så ont att bara träffa dom någon gång ibland". Hur förklarar man det för en tjej på 7? Själv måste jag lära mig att våga lita på killar igen, det är nästa projekt. Jag tar ett steg i taget och till slut ska jag nog kunna känna mig stark och lycklig igen! Jag har kommit en bra bit på väg i alla fall! Kram till alla ni tjejer därute som försöker gå vidare. Om du har brutit upp så är du jättestark! Mycket starkare än en man som slår!

Rubrik: Bra sida!
Namn: Alex
Date: 25 Oktober 2004

Kommentar:

Besök www.forum51.se <- En skitbra sida jag hitta nyligen som handlar om ångest, för ungdomar osv ... !!

Rubrik: Ge varandra styrka!
Namn: Starkare nu...
Date: 24 Oktober 2004

Kommentar:

Oh, vad jag är glad att jag råkade "snubbla" in på den här sidan! Är mitt i ett uppbrott från min man sedan tre år. Just nu sitter han i fängelse för tredje gången för brott mot mig. Denna gång fick han 6 månader för "grov kvinnofridskränkning" samt 5 års utvisning. 45 minuter efter rättegångens slut börjar telefonterrorn innifrån fängelset. Restriktionerna har upphävts. Sedan dess har han ringt varje dag uppemot 10 ggr/dagen. Han gråter och är alldeles förtvivlad över att det har "blivit så här". Försöker med alla medel att få mig att komma på besök med vårt gemensamma barn som bara är en baby. Men ber förstås även om pengar till telefonkort och frimärken. Hittills har jag mest svurit och slängt på luren men nu märker jag att jag börjar bli svagare igen. Känner mig som den sämsta människan i världen när han sitter och snyftar om att han inte kommer att få se sitt barn på 5 år och att jag måste hjälpa honom att få utvisningen upphävd... Jag glömmer nästan allt han har utsatt oss för och får skuld känslor... Jag skuldkänslor?!! Det är ju han som har betett sig illa! Så jag är så glad att jag sate mig ner och läste här i gästboken så att jag "vaknade upp" igen. Skilsmässan är påbörjad och imorgon är det jag som byter till hemligt telefonnummer!

Rubrik: Svar till "Hur kan jag stödja?"
Namn: Patric Thuresson
Date: 27 September 2004

Kommentar:

Till Storasystern. Du kan stödja. Det är viktigt att du kan tala om för din syster att du vet att hon blir slagen. Många kvinnor förnekar att de blir utsatta för våld. Ofta baggatelliseras våldet till knuffar, bråk, diskusion mm. Det är viktigt att du för din syster visar att du inte accepterar att hon blir utsatt för våld. Det är ännu viktare att du visar att du kommer finnas till för att stödja henne. Vad man bör komma ihåg är att mannen som misshandlar henne är en man som hon nån gång har älskat eller fortarande kanske älskar. Detta älskande är dock farligt. Vanligt är att kvinnor har normaliserat våldet och i denna process gjort de tillfällen som inte har våld till väldigt viktiga. Det gäller då du stödjer din syster att försöka förstå varför hon har svårt att lämna mannen. Argument till henne kan vara att han inte kommer att ändra sig, trots vad han lovar. Efter misshandelstillfällena brukar de flesta misshandlande män vara mycket ångerfulla samt kärleksfulla mot sina partners. De försöker på olika sätt försonas och kompensera sitt våld. Många kvinor håller sig kvar i dessa "goda stunder". Det är de stunderna de minns och relaterar till. Våldet förnekas eller bagatelliseras. Din syster har barn. Vi vet genom flera undersökningar att barn i "misshandelsfamiljer" nästan uteslutande är fullt medvetna om att pappa slår mamma. Vi vet att dessa barn allvarligt skadas socialt och psykiskt. Att växa upp med att se mamma bli slagen av pappa är ett trauma. Många män intalar sina fruar att de inte är bra mammor och att de inte kan klara sig själva. För din syster är det att vara bra mamma att lämna barnens pappa, då han utsätter henne för våld och barnen för psykisk misshandel genom att de på olika sätt bevittnar våldet. Det viktigaste du kan göra är att vara med som stöd innan, under och efter. Hur ser hennes nätverk ut. Vilka vänninnor finns. Se till att många stödjer henne och uppmuntra henne till att våga ta steget. Ifrågasätt inte om hon inte är beredd och ifråga sätt inte varför hon inte redan lämnat honom. Ifrågasätt henne inte om hon fortfarande älskar honom. Stöd henne i att förstå och realistiskt se sin situation. Ta hjälp utifrån. Du kan vända dig till socialtjänsten i din komun. Många kan vara rädda för socialtjänsten att de ska ta barnen etc. Det gör de inte, men risken finns att de kan tvingas till åtgärder om barnen situation inte förändras. BUP har på vissa orter stödgrupper för barn. Kvinnojourer och kvinnohus finns nästan i alla komuner. Dem kan du ringa och få stöd och råd. Din syster kan även få tillfälligt boende där. Bäst är dock om det finns möjlighet för henne och barnen att bo hos någon i sitt nätverk. Bra att du har sett din syster och att du vill rädda och stödja henne. Information om kvinnomisshandel finns att söka på nätet. Jag rekomenderar Eva Lundgrens "Normaliseringsprocessen" (sociologiska int Uppsala universitet) finns att söka som länk på socialstyrelsens hemsida. Lycka till / Patric

Rubrik: Berith.
Namn: Anna
Date: 27 September 2004

Kommentar:

Oj. Nej. Jag tror inte att män som håller på såhär är stämplade med "OND" i pannan och svär hela dagarna. Då hade det varit lätt att få dem dömda och framförallt att undvika dem från första början. Jag vet ju i likhet med alla andra som varit "med" hur TOTALT OSANNOLIKA personligheter de här männen besitter. Tro mig, jag VET. Menade mest att ibland kan det vara bra att börja "från början", i sig själv och i sin förvirring och sin ...skam , i många fall. (en skam utan grund) Jag menade i mitt inlägg att det är ENORMT viktigt att hitta sin egen vilja och motivation, att ENS VÅGA FÖRSÖKA komma därifrån. Att våga. Att orka. Jag menade att någonstans måste man hämta kraften, och tron på att det går att ta sig därifrån, fatta beslutet att börja göra någonting åt sin situation. Det finns olika former av situationer man kan fastna i. Man kan fastna av tusen olika skäl. Det finns olika grader i helvetet, som man brukar säga. Du beskriver en situation där din flicka, efter att du tagit dig loss, togs ifrån dig och placerades ensam i en lägenhet i en annan stad, om jag förstått det hela rätt. Att flytta efter henne var för dig tydligen inget alternativ. Vad ni har för kontakt idag framgår inte riktigt heller. Att det var fruktansvärt förstår jag däremot. Givetvis har en sådan man potential att dupera, det är snarare mer en regel än ett undantag att han besitter charm och tar i så han nästan spricker. När han vill. Myndigheterna är där för att hjälpa men alltför ofta blir kvinnan ifrågasatt, mannen framstår som missförstådd och kärleksfull och barnen fastnar i en fullkomligt vansinnig situation. Vi är många som står förstummade inför domslut och myndighetsutövningens konsekvenser. SOm sagt, situationerna skiljer sig från kvinna till kvinna, det är såklart således skillnad på att ha och aatt inte ha barn med galningen ifråga -det är svårt nog ändå. Jag ville med andra ord varken blunda eller dra alla "fall" över en kam, för det finns ingen universallösning, det finns lika många olika lösningar somolika sorters situationer som behöver lösas. Men man måste försöka, det var det jag ville fömedla. Trots att sidan handlar om Tiden Efter så tror jag det är flera kvinnor i Tiden Före uppbrottet, som sitter vid sina datorer och letar efter halmstrån att ta tag i. Det var ett litet sånt jag ville sträcka fram. Att männen och av dem duperade myndigheter är mer än lovligt galna är sant. Därav vikten att samla bevis Tiden Före uppbrottet. Men var försiktig och sköt det så det inte märks. Fixa en liten bandspelare och spela in telefonsamtal där det framgår tydligt hur galen han faktiskt är, spara sms, se till att du får vittnen på hans märkligheter.... Det är trots allt av enorm vikt att det finns åtalsgrundande material INFÖR polisanmälan/ rättegången/separationen/möte med socialtjänst/ ..... Jag menar inte att det är någon garanti. Men utan bevis har myndigheterna ingenting, och de här männen ger sig inte så enkelt, och Berith, det är VERKLIGEN inga raka rör, jag vet, det är lite mer komplicerat än så. Det har jag aldrig sagt eller trott. Det är hysteriskt och det är komplicerat och man TVIVLAR PÅ SIG SJÄLV. Man blir ifrågasatt. Just därför är det så lätt att ge upp. Just därför ville jag mest försöka förmedla lite kraft. Mvh: Anna