Krönika - Jag finns, jag verkar och det syns inte på mig

Jag vill ha till en förändring när det gäller synen på våld inom familjen. Jag vill att politiker, journalister, myndighetstjänstemän och gemene man i Sverige reser sig upp och säger. - Vi samtycker inte och därför tiger vi inte längre.

Jag vill inte gömma mig längre, jag vill att samhället tar det stora ”folkhälsoproblemet” våld inom familjen på största allvar. Det är ett ”folkhälsoproblem”, det dör en kvinna varannan vecka i Sverige till följd av våld inom familjen. Räknar du med de barn som årligen dödas samt de självmord som begås av både barn och kvinnor så är siffran betydligt större än 25-30 personer per år.

Jag möts ofta av fördomar, när gemene man, journalist eller myndighetsperson träffar mig så tycker de att just jag är en kvinna som skiljer mig från alla andra ”kvinnomisshandelsoffer”. Jag är inget offer, det syns inte på mig. Jag och många med mig svenska kvinnor, snygga och propra som har bra jobb lever skyddade på flykt från den man som terroriserar oss. Det finns många invandrarflickor från patriarkala strukturer som lever under ständigt hot. Det finns många socialt utsatta kvinnor som blir slagna och hånade.

Det går inte att sätta oss i ett speciellt fack, vi finns inom alla sk samhällsklasser,  etniska grupper osv. Det innebär också att terroriserande män finns inom alla samhällsklasser, etniska grupper osv. Anledningen till att kvinnor väljer att stanna, väljer att gå, flyr, finns det många svar på. Krasst kan sägas att kvinnor som har ett sunt socialt nätverk med familj, vänner och arbete går fortare, att gå fort kan ändå innebära att du ”stannat” i åratal. Men lyssna nu, det finns ingen som vill stanna! Det finns ingen som stannar pga. kärlek till mannen, den kvinna som säger det är i stort behov av professionell hjälp, hon befinner sig i något som kallas normaliseringsprocessen. Det hemska normaliseras för att psykiskt och fysiskt klara dagens överlevnad likt torterade krigsfångar normaliserar sin vardag.

Likna inte detta ”folkhälsoproblem” som ett familjeproblem vid skilsmässa då hårda ord kan förekomma. Likna inte detta med att fäder har problem med sina tonårsdöttrar. Likna inte detta som ett ”fyllebråk” mellan man och kvinna.

Dessa kvinnor och barn utsätts för systematiskt tortyr, psykisk och fysisk. Inte så sällan är följande förekommande:  skenavrättning, urinering på kvinnan, kvinnan tvingas till att vara vaken i flera dygn mm. Ovan beskriver tortyr och inte förrän alla politiker, journalister, myndighetstjänstemän och gemene man förstår detta så kan ni inse att det inte är kvinnor som är provocerande, ingen kvinna ska behöva stå ut med detta.

När kvinnan lämnat/flytt från mannen så fortsätter ofta kränkningarna. Hotfulla samtal till anhöriga, myndighetstjänstemän som ber kvinnan dra tillbaka besöksförbud för att socialtjänsten vill att samarbetssamtal kan komma till stånd, samarbetssamtal om barnen. Dessa barn som har varit vittnen till tortyren. Journalister som i media kallar detta ”folkhälsoproblem” familjetragedier. Myndighetspersoner som frågar kvinnan ifall hon provocerat mannen när hon ber om hjälp med skydd för sig och sina barn. Listan kan göras hur lång som helst, varje fall är unikt i sitt slag och framförallt för den enskilda kvinnan och hennes barn.

I Sverige så förekommer det att kvinnoläkare syr ihop mödomshinnan på invandrarflickor, kvinnoläkare som utför abort efter abort på till synes vanliga kvinnor. Alla kvinnor skaffar inte barn med dessa män, de tar hellre stryk och kränkningar för att de är missbildade kvinnor som inte har förmågan att skaffa dessa avarter till män avkommor.

En annan föreställning eller rättare sagt fördom är att dessa kvinnor skulle vara manshatare. Detta är ett helt felaktigt påstående då man tydligt ser att de flesta kvinnor träffar en ny man, en man vars tidigare fördomar försvinner mycket fort. Dock krävs det något extra av den man som orkar leva tillsammans med en kvinna som varit utsatt för tortyr, men faktum är att det är helt normalt funtade män varken mer eller mindre velormän än andra. De nya männen finns också inom alla sk samhällsklasser och etniska grupper.

Jag vädjar till er alla att sluta sprida fördomar, sluta att ifrågasätta en kvinna som blivit utsatt för tortyr om varför hon stannade så länge innan hon gick. Säg istället att hon var modig när hon tog steget och gick.

Hjälp dessa kvinnor och barn som varit utsatta för ”folkhälsoproblemet” våld inom familjen, vägra samtycka genom att tiga. Säg ifrån när ni ser någon behandla någon illa, genom handling och ord visar ni att ni inte samtycker.

Anonym kvinna i Sverige oktober 2002

Läs tidigare krönikor:
Den som tiger samtycker

Tillbaka