|
|
Krönika - Vaddå brottsoffer?
Vi i Anhöriggruppen mot Fysisk/Psykiskt
Partnervåld har från början haft
den bestämda åsikten att om en människa blir utsatt för fysisk eller psykisk
misshandel, så år det helt klart att de har blivit utsatta för en brottslig
handling och att de därigenom helt logiskt är brottsoffer. Varför någon skulle
se något negativt i detta synsätt övergår helt vårt förstånd.
Däremot har vi svårt att förstå hur vissa myndigheter i sin utövning, inte
kan acceptera att alla som blir utsatta för ett sådant avskyvärt brott, måste
betraktas och behandlas som ett brottsoffer. Det händer i detta 2003 att när vi påpekar att barnens vittnesmål saknas i någon utredning, så möts vi
av oförstående miner eller kommentarer ?vad då brottsoffer?
Det kan gälla läkare på Akutsjukhus, tjänstemän på Socialkontoren, Polis
vid lägenhetsbråk osv. Tom läkare på barnpsyk, som inte har den blekaste
aning om ordet victimologi verkar det som, kan uttala sig på sådant sätt att man allvarligt funderar på vilka kriterier som behövs uppfyllas för att
få en examen i detta yrke.
Vi menar att kunskapen, om hur människor som lever under konstant hot om våld och som tvingas göra saker som för dem skulle vara helt otänkbara om
inte hotet funnits där, är något som saknas hos en stor del av de myndigheter
som är satta att hantera just denna typ av brott.
Så vars ligger felet? Är det våra lagar det är fel på? Vi kan inte finna att så är fallet, snarare tvärtom, i alla lagtexter finns
det utrymme för att ge tolkning åt hänsyn för denna specielle brottstyp.
Tyvärr görs detta inte idag, utan praxis ligger nästan åt det motsatta. Förövaren
av denna brottstyp får på något konstigt sätt tolkningsföreträde i alla instanser.
Det kan gälla möten på Socialförvaltningen, familjerätten, domstolar osv.
Med stor förundran har vi noterat att en slags omvänd bevisföring krävs för
att offret för denna typ av brott skall bli hörda. För att göra en jämförelse
som tydliggör detta, så vore det som att kräva att bank kassörskan skulle
bli anklagad för medhjälp om hon inte gjorde motstånd vid ett rån. Den tanken
finner man helt absurd, men det är helt i sin ordning när det gäller denna
typen av brott.
Trots att varje sådan här jämförelse uppfattas som helt logisk för vanligt
sunt tänkande människor, är det inte uppenbart för många tjänstemän som i
sin profession är tillsatta för att värna om brottsoffer. Det finns dagligen
otaliga exempel där offret på något sätt blir anklagad för medhjälp, eller
får skylla sig själva etc. Vi kan fylla spaltmeter med exempel. Det verkar
också finnas tusen olika ursäkter som är till förövarens fördel, kultur,
religion, alkohol och droger osv.
I alla andra typer av brott så finns det inga ursäkter som hjälper, men här
är alla tokigheter tillåtna att räknas med. Det finns tom folk som säger
att man skulle stänga systembolaget eller att man ska förbjuda svart Taxi.
Ja ni ser rätt, det ena exemplet av tokigheter kommer från en riksdagsman och det andra från en kammaråklagare, så det är inget som vi hittat på.
Vi vädjar nu till alla inblandade i denna dokusåpa. Använd;
?Kvinnofridslagen.
?Regler i Socialtjänstlagen som ger offren rätt till hjälp.
?Undantag som finns i Sekretesslagen, för att ge barn offerstatus.
?Undantag och hänsyn som finns i Föräldrabalken.
?Besöksförbudslagen, och se till att brott mot den blir lagfört.
?Brottsbalkens hänvisningar, som både kan ge straff och krav på terapi
?Skadeforskning som finns på Riskbedömning som skulle finnas inte bara hos
polis, utan även familjerätt, frivård, psykvård, drog och alkoholvård.
?Förstärkningen av lagstiftningen till något positivt för de som blir hårdast
drabbade.
Anhöriggruppen mot Fysiskt/Psykiskt Partnervåld
g/m Lars G Frånlund
Anhöriggruppen
Läs tidigare krönikor:
Osäkert
med skyddad identitet
Jag
finns, jag verkar och det syns inte på mig
Den
som tiger samtycker
Har du själv skrivit något som du vill delge i form av en krönika? Maila den till mig. Obs! Endast krönikor som skickas med e-post publiceras, använd inte kontaktformuläret.
E-post: info@tidenefter.com
|